Varje kris uppenbarar positiva och negativa aspekter. Och även om det finns aspekter som gäller alla människor upplever varje person en kris på ett annat sätt. För några är det hemskt, för andra fint och nästan som en present. Allt beror på vilken människa man är, vilken karaktär man är, i vilken miljö man befinner sig, om man har vänner som stannar nära även om man inte får möta varandra och självklart också om man har ett säkert jobb där man trivs och i vilken bransch man jobbar.
Vi blev lyckliga att uppleva den här tiden för att vi har en positiv grundinställning
Under Coronatiden njöt många av oss av små fina saker som vi kanske inte lade märke till förr. Några kunde leva efter sitt eget rytm och släntrade. Man tog sig också mer tid för sig själv och blev lugnare och belåten. Det skulle man göra oftare i vardagen för att tiden är nämligen värdefull. Allt blev långsammare och därför uppmärksammade vi vår omgivning på ett nytt perspektiv. Under akazieträden var det otroligt vackert med en fin konsert med tusentals bin och det doftade sött och härligt från de små vita blommorna. Många människor upplevde naturen intensivare än i fjol. I den här speciella våren fanns det mycket energi, äppleträden blomstrade som en moln och har nu många små äpplen. Himlen var djupblå utan vita strimlor. Över hela landet vilade en ljuvlig tystnad som var färgeglad och långtrådig. Det tysta ljudet upplevde man mera intensiv och aktiv. Man lärde sig att uppleva tysta ljud. Ja, man kan verkligen höra tystnaden när man befinner sig i den ljuvliga kärleksbubblan. Det behövs lite för att naturen breder ut sig och blir mera kännbar igen. Hela våren hade vi tur med vädret!
Att vara tacksam för livet
Vi var inte omgivna av känslor att missa någonting för att vi inte fick springa bort. Vi är tacksamma att vi var friska hela tiden, upplevde inga nära personer som dog och kunde alltid jobba även om det var för några av oss mycket mer att göra på jobbet och timmarna blev fler och fler.
Att bara handla en gång i veckan behövde lite mer planering men kändes avkopplande. Samma känsla visade sig med att stanna hemma på veckoslutet – vilken härlig upplevelse att spela tillsammans, läsa hela dagen in till natten, lyssna på spännande podcaster eller musik, stanna i området och njuta av naturen och tystnaden eller sova lite längre än vanligt.
Men det var också tråkigt att man inte kunde möta ens vänner och närmaste som inte bodde i samma hushåll. Under vargatider märker man hur viktigt vänner är. Man blir tacksam att få möta de igen.
Vi stod inför nya utmaningar
En kris viser också tydligt vilka jobb som är systemrelevanta. Vårdpersonalen hade det jättejobbigt och de flesta kunde inte uppleva den fina våren. Coronatiden kostade på mycket av deras krafter och psyke för att behandla och sköta om den väldigt sjuka patienterna. Vid sidan om behövde de hantera skyddkläder, en tidskrävande procedur. Plötsligt behövde vårdpersonalen och läkarna fundera på annars helt vanliga saker och ting som ”när dricker jag, när äter jag, när går jag på toaletten…”.
Nästan från den ena till den andra dagen jobbade majoriteten av människor hemifrån. Ett annat arbetsområde kan också vara stressigt. Och när hela familjen är hemma tillsammas kan konfliktpotentialen ibland vara högre.
Ja, Coronakrisen var verkligen en situation som ingen av oss upplevde tidligare. Vi måste vänja oss vid den nya situationen och även idag är Corona inte borta även om det känns ibland att alla glömmer det.
text: Luzia Zollinger